☮️ happiness is a warm gun

Torsdag. En dag av vila.

Tösen är stor nu, så hon fixar tågbytena. Det är mest mamman som är orolig för oförutsedda saker, som förseningar, Knutpunkten, människor och teknik, och människor med teknik, men en dag ska väl även mamman växa ur den rollen. Dottern skickar lugnande rapporter med bifogade fotos, och då hon äntligen sitter på en förbindelse med garanti kan mamman pusta ut igen. Hon går tillbaka till köket och fortsätter med potatissalladen som ska mätta en gäst och stå för lunchen under några lata dagar. Enligt alla väderprognoser ska det bli soligt och det brukar vara svårt med mathållningen på egen hand. Mat och sol, sömn och vila är gamla beprövade recept till att hålla demååånerna i schack.

Gästen anländer och stressen rinner av henne, så är det varje gång. Om det är doften, armarna, rösten eller helt enkelt känslan av att tillhöra ett kärt sammanhang vet hon inte, och hon kunde verkligen inte bry sig mindre. Just nu, just här är det känslan av samvaro som räknas och varje sekund tas tillvara tills det är dags för avsked igen.

Torsdagskväll. Hon unnar sig ett isat glas martini rosso med en tjock apelsinskiva i den nedgående solen, och efter två inlägg på facebook går hon och lägger sig igen, med sin bok som sällskap. Författarjaget är trivsamt ifrågasättande, hon ler litet igenkännande och kan nu somna alldeles tillfreds och förnöjsam.

The Beatles - Happiness Is A Warm Gun

för minnet

som en rök

Morgonkaffet. Sitter på trappen och njuter av fåglarna och av häggens doft som kapslats in i morgondimman. Dimman som sakta vaporiseras och försvinner bort i dagens glömska, morgonljuden, smaken av kaffet som förändras i takt med temperaturen. En kunde lätt bli litet nostalgisk av allt vackert och förgängligt, men det är nu allt börjar. Igår plockade jag ner klänningarna och idag åker mattorna upp för sommarförvaret, prosaiskt och praktiskt blandas med nostalgi och längtan. Det gäller att inte fastna i någondera, balansen är viktig. 

Montaignes tvåa ligger parat intill mig, äntligen har jag sinnesro för att ta in honom igen. Läsningen är värd all min odelade uppmärksamhet, något annat vore slöseri. Gök, rödstjärt, tranor, och på avstånd en hes fasantupp. Kanske det är idag jag får höra näktergalen.

Dirty Tricks - Back Off Evil 

 

Söndagsbetraktelser

 jag sitter tvärs över trädgårdsbänken med benen uppe på det ena armstödet och nacken lutad mot det andra och läser Montaignes essäer. Litet andfådd ännu efter årets första cykeltur som gick till gölen. Bryggan var lösgjord och låg litet sladdrigt angjord med bredsidan mot brinken, så det var en orsak till att inte ta sig ett dopp. Den andra var att det ännu var för kallt i vattnet. Här i trädgården är det emellanåt väldigt hett idag, jag har bytt till sommarklänning och har ännu bikinin under. Vore det inte för de kalla kastvindarna skulle jag kunna strunta i att det ännu går att titta in genom den bara lindhäcken, bokhäcken däremot har börjat få gröna, hoprullade bladskott, likt luddiga cigarrer. Här i min trädgård är våren senare än på andra ställen runtomkring. Jämför man med Å lummiga trädgård Ljungbyhed, tex. är det i vissa fall så stor skillnad som tre veckor. Där var vi igår, och firade hennes 51-årsdag.


Å och hennes man D har nu varit gifta i över 20 år och de skämtar friskt om sådant som man kan unna sig att skämta om när man är trygg i varandras sällskap och kan se sig utan pretentioner och motkrav. Kroppen är en sådan sak, och humöret en annan. Det är faktiskt inte alldeles utan missunnsamhet jag tänker på hur fint de har det, likaså det nykära paret som satt mitt emot mig i soffan och vänslades. Två medelålders personer som nu kan ägna sig åt att vara nyfikna och kära på eget håll utan att behöva ta hänsyn till oss andra. Ja, det är fint det också, fast på ett annat vis förstås.

Å ena sidan tryggheten och självdistansen - å andra sidan spänningen och känslosvallet. Det är synd att det inte går att få dem båda på postorder. Ett klick, bara.

med ett klick

Uddlingen och världen - Sydsvenskan om Peps som får tidningens kulturpris i år
 

Spirande

Lotus

jag pausar en stund i solen. På sträcket hänger första mattan, en rabatt runt huset är färdigpetad, jordgubbarna frilagda, och så har jag tagit en runda med bilen runt grannorterna för att leta efter tändstift till gräsklipparen. Det negativa resultatet resulterade i att jag istället får se gräset växa ett tag till och titta på mattan som torkar. Det är verkligen varmt nu, vilken tur att det fläktar.

Under veckan har det hänt saker igen. Min arbetsplats har under torsdagen varit med om ett beväpnat rån. Det var en oroad exkollega som kontaktade mig och berättade, själv var jag ledig den dagen. Jag ser framför mig hur mina kollegor under pistolhot har blivit tvingade in genom hela lokalen för att därefter, under fortsatt hot, försöka öppna kassaskåpet. Det var kanske här som min ene kollega blev av med sin tand, som det står i tidningens uppdaterade rapport. Synen är overklig, det känns som en episod ur ett kriminaldrama från 1900-talet. Jag tänker på en av mina kvinnliga kollegor som är syrianska och undrar vad hon har fått uppleva, vilka trauman bär hon med sig. Vad händer i hennes huvud, just nu...

Men även goda saker har hänt under veckan, såklart. Relationen har djupnat och tagit en ny vändning som jag uppskattar väldigt mycket. Skeenden som gör att jag kan förändra mig och se mig ur helt nya perspektiv är väldigt nyttiga. Det är så lätt att fastna i sin lilla bubbla... För ur det som är ruttet och mörkt kan det vackraste och starkaste spira. Jag tror på det, fullt och fast.


Midlake - Acts Of Man

försoning

Jag gjorde ett försök att återge de gångna dagarna men beslutade mig för att radera allt och starta om. Så mycket har hänt och i dagens ljus ser ju allt litet annorlunda ut. Det är svårt att återge känslan när man befinner sig någon annanstans helt enkelt, så därför får det bli ett kort referat istället för en essä. Det känns liksom både överkomligare och enklast att återge, eftersom jag är litet sliten efter veckan.

Jag har varit på intervju och kollat in en presumtiv arbetsplats. Mycket jobb där... två olika datasystem och parallella körningar av två sorters auktioner har gjort att nästan hela styrkan valt att gå. Jag har tipsat ett par vänner att söka fotojobb där, men jag är inte säker på om de blir mina kollegor... just nu har jag det rätt bra där jag är och en kraftigt höjd lön ger inte lindring nog för risken att gå in i väggen igen. Jag får avvakta och se tiden an, just nu är jag glad över att ha ett jobb där jag kan gå hem utan att dra med mig bekymren. Det är mer värt än något.
Kvällen ägnades åt en skön musikupplevelse i Malmö, där Mikael Ramel med bandet uppträdde för ett fullspäckat Folk & Rock. Men mer om det en annan gång...

Torpet har blivit av med vinterfönsterna och luften känns mindre kvalmig då. Under ett par dagar var det så varmt att alla dörrarna har fått stå öppna och fullkomligt impregnera torpet i vårluft. En av de varma dagarna var på lördagen, och eftersom jag hade bjudit hem fyra tjejer på middag och övernattning kunde vi sitta ute och skråla till klockan sent. Därefter drog vi oss in i en ljummen stuga, köksspisen och dagens solvärme hade räckt för att värma upp. Nästa dag blev det dock åter vedeldning och så har det fortsatt under veckan som varit.


I morgon får jag besök. Att reda ut härvor och verkligen vilja prata om dem är ett gott tecken.

All Them Witches - Effervescent

 

Walpurgis

Luis Ricardo Falero (1878)

det har gått en helg och en ny månad har inletts. På lördagen lyssnades det på musik och dessförinnan gicks det på museum och åts fisksoppa på restaurang med en vän, och på söndagen gicks det på valborgsfest hos bekanta i närområdet. Det var ett parpartaj och deras bäste vän är nyskild. Ja, du fattar. Ryktet om att jag skulle vara ledig har nu nått grannskapet. Tror det beror på röksignaler eller något. Jag skulle kunna fylla i med en mustig historia om den tölpige bordskavaljeren vars mun var full av grodor, men struntar i det. Sådant är ändå inget jag vill lägga på minnet.

Nej tack. Jag behöver inte någon som agerar äktenskapsmäklare. Ingen som säger åt mig vad som är bra musik, eller hur jag ska prata, äta, gå eller se ut heller. Inte vad jag ska rösta på, eller vad jag ska tycka om det svenska försvaret, varför jag är feminist eller varför jag tycker att orättvisor, rasism och kultur, ja till och med trädgården är intressantare samtalsämnen än trädäck och golfklubbor, heller. Jag är så utled på att förklara mig, ibland känner jag faktiskt att jag är bra som jag är och trivs emellanåt alldeles utmärkt med mig själv. Tänka sig.

Jo, så fick jag ett samtal om jobberbjudande. Rykten sprider sig, som sagt. Om jag skulle byta arbetsgivare hade det inneburit ungefär tio minuters mindre körtid, och jag skulle få tre kollegor, en har jag arbetat ihop med förut och vi trivs ihop. Möjligtvis kan jag få upp lönen en smula med. Kvinnan berättar för mig att organisationen har slimmats och att man nu vill satsa på kvalitet. Jag ska känna mig smickrad, men anar oråd. Vet att företaget står inför stora bekymmer, men eftersom jag lockas av uppstarter blir jag nyfiken. Har alltid gjort det, gillat att starta om. Kanske det är därför jag aldrig når riktigt ända fram... Vi ska mötas i veckan i alla fall, sen får jag se hur jag gör.

Min egen chef var oroväckande len och vänlig idag, kanske det inte är något jag behöver oroa mig för, egentligen. Just nu trivs jag nämligen bra på jobbet, jag gör det jag ska, åker hem och är nöjd. Vad mer kan en flicka begära? Spänning? Kanske det... kanske det.

Black Sabbath - Walpurgis. The Peel sessions 1970