måndag 4 augusti 2014

kris

har varit på rättsmedicinska idag och blivit genomgången, träffat mitt juridiska ombud - en ung och grön tjej i glittrig kortkjol. Hoppas hon har förstånd och hjärta. Jag lämnar nu över mitt liv på okända myndighetspersoner, och kan inte annat. Det känns både skönt och inte, men mest skönt eftersom jag slipper föra min egen talan. Nu ska jag försöka lägga fokus på det som är viktigt. Tekla verkar glad och deras resa till Dublin har varit toppen! snart blir det soppa och film och en helt vanlig kväll på torpet.

Så skrev jag till min väninna nyss, hon som har fått lotsa mig genom helgen, hon som har lånat ut sitt hem, sina varma kläder och badkaret, den egna vrån, sin gästfrihet, sin tid, sin person och armar. Jag vore inget utan mina vänner som förstår att ett människa i nöd är tio år och i behov av trygghet, mycket lugn, lagad mat, en säng och någon som alltid finns där och lyssnar.

Det är skönt att veta att en har vänner som vet och förstår. Som misshandlad är en märkt på så många vis. Det är svårt att gå ut och visa sig, jag är trött och vimsig och har svårt att få ihop tiden och dagarna. Jag är yr och saknar aptit. Det är många saker som 'måste gås igenom' och mycket som kan få mig att tappa fokus från det som verkligen är viktigt nämligen tösen. Men tiden läker. Och goda vänner med hjärta och förstånd.

Nu måste jag ta en sak i taget. En sak i taget.




3 kommentarer:

  1. Men... rara... vad händer?

    *kraaam*

    SvaraRadera
  2. kram kära Magda. Det är så rörigt just nu och så enkelt. Tack vare vännerna har jag lyckats fatta svåra och viktiga beslut. Nu är det inte jag som måste ta ansvar för en vuxen med svåra personliga problem längre, nu tar myndigheterna över och jag hoppas att de hjälper personen till ett bra liv framöver, med insikt och klarhet.

    SvaraRadera
  3. Vänner. De som finns kvar i slutet på allting. Kram!

    SvaraRadera