saknad

Kadavars trummis med välfläktat hårsvall

Jag har tagit en lugn dag ihop med lill T idag, vi kom hem sent från resan till huvudstaden igår och behövde rensa tankarna, kläderna och kroppen. Vi har eldat och läst fyra långa kapitel ur ringens brödraskap, dagen till ära - kanske det behövdes som motvikt till mina kulturella bravader. Förutom arbetat i storstaden har jag tittat på konst. Allt gick i kvinnoperspektivets tecken, och jag hann med två stora utställningar och en vernissage. Utöver sköna vänskapliga möten, fikor och middagar fick jag även uppleva två kanonband på Debaser Strand (vi missade Katla); Kadavar och Siena Root som ihop med ölen gjorde mig lätt smågalen… skönaste kombinationen! G och jag var de enda på golvet med kavaj, vilket kändes bra och Camp bland alla individualister som såg likadana ut i långt hår, t-shirts och skägg! (G hade visserligen skägg och jag långt hår så vi smälte in rätt bra ihop ändå.)

T var på skolan under veckodagtid och fick möta både nya och gamla vänner. Efter ytterligare två halvdagar på sin älskade ridskola och sena nätter kom den omtumlande men ack så oundvikliga känslan av att bli reducerad, från att ha varit allas bästa vän till bekant. Tröttnaden gjorde sitt för att ytterligare lägga sordin på avfärden hem men idag har vi haft en fin dag. Med mycket diskussioner, kramar, närhet  och tänk känns allt bättre igen. Jag förstår henne alltför väl, för att plocka russinen ut kakan ger definitivt mersmak, jag saknar uppriktigt kulturen och diskussionerna som följer med njutningen av den. Ihop med vänner, musik, vin och mat blir världen definitivt så mycket vackrare men för det behöver en inte Stockholm… kanske.

T fick av bästisen som går på Adolf Fredrik musikklasser lära sig en ny trudelutt på piano och när hon nynnade slingan för mig i duschen idag kände jag direkt igen den… här kommer en gammal favorit från brorsans och mitt gamla skivarkiv. Den är till dig pappa!

Siena Roots basist i Demis Roussos outfit