truism

allt tar slut. Jo! så är det faktiskt, tro't om du vill. En rask promenad, vänner på besök, huset fullt, en god cigarr, en bra låt på radio, en kul dag, semestrar, ett glas rödvin, vattnet i brunnen, Historieätarna, you name it- allt tar faktiskt slut. Men det finns andra saker att se fram emot. En av de många oerhört viktiga truismer jag fick ta med mig ur serien Historieätarna på SVT var att man gör sig så roligt man kan. Kul saker kommer inte av sig själv, de kommer liksom inifrån. Jag tänker mest på det sista avsnittet om beredskapstiden, där människor faktiskt mådde både fysiskt och psykiskt bättre än man gör idag. Det är som Henrik Berggren (salig salig! jag håller helt med dig Lotta Lundgren) säger, att en stor sorg tar ut många små...

Om jag nu skall drämma till med en anekdot ur familjearkivet igen, kan jag nämna att mormor ofta kunde blicka tillbaka till tiden med en nostalgisk glimt i ögat och sa ofta att det var en hel tid. Detta kan tyckas paradoxalt för en utomstående. Detta gäller Tyskland, Ruhrområdet dessutom. Men jag tror att det hon egentligen syftade på var den gemenskap och den tacksamhet man kände över att få ha en dag till att leva ihop med sina vänner och närmaste. En dag till som kunde firas.

Jag älskar hennes obändiga optimism. Min mormor kunde verkligen se det vackra i det lilla.